Jag har pga olika saker inte haft någon ork att skriva på ett antal dagar men nu försöker jag på ny kula.

Sommaren verkar nu vara här på allvar och det är ett strålande väder just nu.

Det verkar också som om att det fina vädret ska hålla i sig några dagar framöver så det gäller att njuta av det så mycket man bara kan.

Philip har bara ett fåtal dagar kvar av sin grundskoletid och det känns lite konstigt.

Jag minns när han skulle till skolan för första gången och han såg fram mot det med stor entusiasm. Lika ivrig att komma till skolan har han väl inte varit de sista åren, kan jag säga.

Men han har nu gjort sina 9 år och ska nu gå vidare med gymnasiestudier och sedan ev högskolestudier. Så det dröjer nog några år till innan han står på sina egna ben fullt ut.

Philips syskon orkar jag inte ens fundera över längre.

Att jag var delaktig i att uppfostra dom till vad dom blivit idag är nog inte så gott betyg åt mig även om det för ett par år sedan var det jag var mest stolt över i mitt liv.

Jag undrar vad dom tänker och om dom inte saknar oss lika mycket som vi saknar dom.

Det har gått så lång tid nu sen jag ens såg någon av dom så hela situationen känns helt bisarr. Tänk så det kan bli. Ena stunden är dom ens allt och man skulle kunna dö för dom vilken dag som helst. Nästa, så är dom främlingar som inte på något sätt är delaktiga i ens liv.

Man lär sig så länge man lever, sägs det. Det stämmer. Och jag har lärt mig att livet är alldeles för kort för att vara ovänner med människor som man i grund och botten tycker väldigt mycket om. Vad tjänar man på det? Är det inte bättre att reda ut problem, acceptera att vi människor inte är felfria och till varje pris försöka gå vidare.

Alla erfarenheter gör att man växer som individ. Bra erfarenheter och mindre bra erfarenheter. Sedan vet jag inte om vår förmåga att förlåta ökar i takt med växande erfarenhet. Men det borde vara så.

Ikväll så ska jag och Philip åka ut och fiska tillsammans på Marmen. Det ska bli väldigt roligt.

/Peter

Värmen vill inte infinna sig riktigt än även om solen skiner rätt så ofta. Det blåser kallt och rätt var det är så kommer det en och annan regnskur. Fast det är väl ganska typiskt majväder.

Idag spelade Philip fotbollsDM med skolan och det gick bra. Dom slutade 2:a efter att vunnit 4 av 5 matcher. Bergsåkers skola blev dock för svåra i finalen och dom förlorade med 3-2.

På jobbet är det full fart nu sedan jag förutom min säljroll fått ansvaret för verkstaden med allt vad det vill innebära.

Jag ska planera arbeten för mekarna, se till att vi får ut fakturor till kunderna, godkänna, registrera, attestera och betala infakturor.

Men det känns bara roligt med ett större ansvar och dagarna bara blåser förbi.

Imorgon ska vi ha afterwork och det är första gången sedan jag började i november så det ska också bli trevligt.

Annars så ska jag. förutom en hemlig sak jag ska göra efter jobbet, förbereda fiskegrejerna till Selångermetet.

/Peter

Igår blev det lite fiske i Selångersån då jag deltog i min första tävling i internationellt mete. Jag hade väl sådär fiske och slutade 8:a vilket jag inte var nöjd med. Men det var lärorikt och jag kommer säkert att deltaga i fler sådana tävlingar.

På lördag är det det "riktiga" Selångermetet och då hoppas jag på betydligt bättre fiske.

Philip har vunnit ungdomsklassen 3 gånger i Selångermetet men i år ska han för första gången deltaga i vuxenklassen så vi får se hur det går.

Det är en tradition inom vår familj att vara med på den tävlingen och så blir det även i år.

För övrigt så kan jag berätta att jag känner mig väldigt väldigt trött just för tillfället och jag tror och hoppas att det beror på att jag är allergisk.

Förhoppningsvis så är det övergående.

Jag kan ärligt säga att jag längtar till semestern så att man får en möjlighet att kunna vila ut ordentligt. Det känner jag att jag behöver.

Men tiden går ju fort som sagt var och det är nu bara drygt en månad dit.

/Peter

SNART ÄR DET SEMESTER

Long time no heard, kanske man kan säga.

Nåja, det har gått några dagar sedan sist och jag kan berätta att det var 3 givande dagar i Stockholm och att helgen , som vanligt dragit förbi med vindens fart.

Nu är det bara att arbeta på och se framtiden an med tillförsikt så ska det säkert ordna sig med allt.

Min syster, Maria som för ett drygt år sedan hade en hjärnblödning, gjorde en jätteprestation när hon i torsdags sprang "Vårruset" och jag är full av beundran för att hon kommit tillbaka så fort. GOO Sister!

Ikväll blir det en promenad och sedan fiskeförberedelser inför metetävlingen imorgonkväll.

/Peter

Ja idag bär det av ned till Huvudstaden för att gå på maskinmässa. Det ska bli roligt och intressant.

Det som inte är så kul är att jag måste lämna Philip ensam hemma. Han sa att han tycker att det är lite kymigt att vara helt själv även om han har Malte och Mysan som sällskap.

I mitt inre är det rätt så jobbigt just nu. Jag mår inte så bra även om jag försöker allt vad jag kan på att tänka positivt och gilla läget. Tyvärr så verkar inte hjärtat lyssna på hjärnan än men det är bara att kämpa på så vänder det säkert.

På jobbfronten känns det som om det lossnar mer och mer för mig då det gäller försäljningen. Jag har en hel del affärer på gång just nu och det gäller bara att knyta ihop säcken. Jag lär mig iallafall nya saker varje dag och det känns bra.

Jag är i valet och kvalet just nu hur jag ska göra med den obefintliga relation jag har med flickorna. Ska jag försöka ta kontakt med dom och se om vi på nåt sätt kan återuppta vår relation eller ska jag bara förtränga och gå vidare?

Jag är jätterädd för att om jag försöker ta kontakt med dom och dom absolut inte vill ha något med mig att göra, hur ska jag hantera det? Just nu skulle det göra alldeles för ont och jag tror inte jag skulle klara av det.

Tar jag inte kontakt med dom så har jag iallafall nån sorts hopp kvar att det kanske ordnar upp sig så småningom.Ja, det är så svårt att veta hur jag ska göra.

Om dom hade haft kontakt med Philip så hade det känts lite lättare men deras kontakter är i det närmaste obefintliga. Det kanske händer någon enstaka gång att dom skriver til varandra via facebook men det är väldigt sällan.

Jag vet att han saknar dom något helt enormt men han gör som jag, han försöker att förtränga saknaden för den gör så jävla ont.

/Peter

Ja, då har ännu en helg passerat. Tyvärr för mig så passerade den inte utan missöden, för i lördags ramlade jag och slog axeln jädrigt illa.

Jag tänkte åka på akuten igår men eftersom jag vet vilken tid man brukar få vänta där så drog jag på det till idag. Jag ville inte riskera att missa VM-finalen även om det nu med facit i hand inte spelat så stor roll.

Idag så fick jag en tid på vårdcentralen och sedan en akutremiss till röntgen där man kunde konstatera att det inte är någon skelettskada. Däremot tror dom att det är muskler och muskelfästen som fått rejält med stryk.

Jag skall återkomma om en vecka om det inte blivit bättre för då måste en magnetröntgen göras och ev avslitna muskler måste sys fast igen.

Sedan kan jag bara konstatera att det inte är roligt när man kommer på någon som man tycker med att ljuga.

Men jag har bestämt att såna människor låter jag bli att umgås med och så blir det även i detta fall.

Imorgon så far jag och tre arbetskamrater ned till Stockholm för att gå på maskinmässan. Vi blir borta till på fredag och det ska bli jädrigt kul och lärorikt.

Philip har lovat att ta hand om Malte och Mysan och med lite hjälp av farsan så kommer det att gå bra.

Dock kommer jag att sakna honom. Det gör jag alltid om jag är borta mer än några timmar.

/Peter

Ja, då var det fredag igen och man undrar än en gång var veckan tagit vägen.

Jag fyllde ju år i onsdags och jag blev uppvaktad av de närmaste på kvällen och det var trevligt.

Dock hade jag hoppats på ett grattis-sms från flickorna men jag väntade förgäves på det.

Det är väl bara att inse att jag förlorat dom för alltid.

Nu i helgen så ska jag försöka njuta av att vara ledig och på söndag är det DM i mete. Tävlingen går av stapeln i Selångersån och jag hoppas att det blir lite varmare till dess.

 Ikväll så ska jag och Philip äta en god middag och se på semifinalen i hockeyVM mellan Sverige och Tjeckerna. Det blir spännande. Sedan får jag väl se vad jag hittar på för något.

Kanske jag och min vän tar en promenad och tittar lite på tv. Vi får se.

/Peter

Idag känns det att sommaren är på väg. Över 20 grader varmt och strålande sol.

En helg som har varit rätt så tråkig men samtidigt har jag fått tid att tänka.

Tänka över den tid som gått och tänka på vad som komma skall.

Den tid som gått, oavsett om det har varit bra saker eller dåliga saker, kan jag inte göra något åt, men däremot så hoppas jag att jag lärt mig att vissa beslut som jag tagit har varit bra och andra beslut har varit sämre. Det viktiga är dock vad jag kommer att ta för beslut framåt.

Jag kommer säkert även i framtiden att ta fel beslut men förhoppningsvis så blir felbesluten färre och färre ju längre man lever, men alla rätt är det nog svårt att få i livets hårda skola.

I lördags så kunde jag iallafall gråta ut för första gången på mycket länge och det var faktiskt jäkligt skönt efteråt.

Jag tänkte på flickorna och att jag saknar dom så in i helvete mycket men jag får väl bara acceptera att dom inte vill ha med mig att göra mer.

Man blir ju på något sätt känslomässigt avtrubbad då man går igenom svåra saker. Men så avtrubbad kommer jag aldrig att bli att jag slutar att älska dom.

För dom kommer alltid att vara mina barn i mitt hjärta.

Philip och jag var till Svenskär och hälsade på farsan och Christina igår.

Vi jobbade lite med att sätta ut bojen till båten och vi fick både lunch och middag så det var en riktigt trevlig dag vi hade där.

Ikväll så hoppas jag att vi kan ta en långpromenad tillsammans och sedan blir det att se på Sverige mot Canada.

/Peter