Det har nu gått ett antal dagar som jag inte kunnat skriva något på bloggen. Det har varit riktigt jobbigt och framförallt torsdag till söndag har varit jobbiga.

Philip var på "laning" från torsdag kl 12 till söndag kl.12 och det är klart att han haft roligt men han var en trött och slagen hjälte när jag hämtade honom på söndagen.

På lördagen var jag och Caroline upp på mammas grav i Fränsta sedan hämtade vi upp Philip på Nordichallen och åkte ut på minneslunden på Alnö där Catherine är begravd.

Gärd och Ragnar bjöd oss sedan på pizza innan Philip skulle tillbaka på Nordic och jag ocg Carro skulle hem till hundarna.Sandra hade jobbat 16 timmar så hon sov välförtjänt men hon åkte sedan ut till Alnö och tillsammans med Gärd och Ragnar så gick dom på minnesgudstjänst i Alnö Kyrka.

Jag gick på Tuna men efter att jag gått fram och tänt ett ljus så orkade jag inte vara kvar. Det är tungt att vara ensam när man mår dåligt och är ledsen.

På söndagen var vi till Syrran och Johan och åt middag. Det var hela konkarongen, Sandra, Jonas, Carro, Philip och jag. Farsan och Christina, Mia Johan, Sofia och Oscar.

Efter en fantastiskt god middag som bestod av Fläskfilé, klyftpotatis och sallad samt Stekhusets pepparsås så åkte vi ut till Mias affär i Juniskär där hon invigt sin nya cafédel som hon döpt till "Ingas" till Catherines minne.

Hon och Catherine skämtade alltid med varandra och Mia kallade Catherine för "Inga" och Catherine kallade Mia för "Olga". Därav namnet Ingas.

Vi fikade gott och även om det var jobbigt med alla känslor så gick det väldigt bra.

Nu på mogonen har jag skjutsat in Philip på skolan samt ringt några samtal som förhoppningsvis kan leda till ett framtida arbete. Jag måste verkligen få tag på ett jobb nu. Jag ska även in och anmäla mig arbetslös på arbetsförmedlingen för första gången på 13 år. Känns tungt.

Men men, Cést la Vie.

Catherinehjärtat, Jag älskar dig i tidernas evighet. Din för alltid./Peter

Måndag och tisdag har förflutit utan större sensationer.

Philip tränade i måndags och i tisdags så var Carro till tandläkaren och sedan for vi (jag,Carro och Philip), ut på Alnön och hämtade svärmor, Gärd. Vi skulle på Birsta för att Carro skulle få köpa en ny jacka.

Hon hittade en jättefin dunjacka på Stadium som var röd. Vi käkade lunch på MCDonalds för att sedan avsluta med lite shopping på ÖB. Gärd sponsrade allt och det är jag tacksam för.

När vi kom hem så kom Sandra och Loke och vi tog en promenad med hundarna. Carro var på badhuset och Philip pluggade engelska.

Sandra och jag pratade väldigt mycket om dig, Hjärtat och vi båda skrattade och grät. Vi saknar dig så.

Till middag blev det fiskpinnar och potatatis med en av mig egenhändigt gjord skarpsås som var jäkligt god.

På kvällen när Carro gått till Pontus så satt jag och Philip och tittade på TV. Han sa att han saknade dig så otroligt mycket och att han ännu inte förstår att du är borta.

Det är så fruktansvärt att se sitt/sina barn ha så ont i sina hjärtan av saknad av sin mamma.

Jag bestämde iallafall att jag from idag den 28:e ska göra allt för att vara positiv och tänka optimistiskt på framtiden. Både för min egen och barnens skull. Nu jäklar gäller det att fram lite av det jävlaranamma som alltid visade oss, Catherine.

Jag drömmer om dig, älskling.

Din för alltid/Peter

Måndag och tisdag har förflutit utan större sensationer.

Philip tränade i måndags och i tisdags så var Carro till tandläkaren och sedan for vi (jag,Carro och Philip), ut på Alnön och hämtade svärmor, Gärd. Vi skulle på Birsta för att Carro skulle få köpa en ny jacka.

Hon hittade en jättefin dunjacka på Stadium som var röd. Vi käkade lunch på MCDonalds för att sedan avsluta med lite shopping på ÖB. Gärd sponsrade allt och det är jag tacksam för.

När vi kom hem så kom Sandra och Loke och vi tog en promenad med hundarna. Carro var på badhuset och Philip pluggade engelska.

Sandra och jag pratade väldigt mycket om dig, Hjärtat och vi båda skrattade och grät. Vi saknar dig så.

Till middag blev det fiskpinnar och potatatis med en av mig egenhändigt gjord skarpsås som var jäkligt god.

På kvällen när Carro gått till Pontus så satt jag och Philip och tittade på TV. Han sa att han saknade dig så otroligt mycket och att han ännu inte förstår att du är borta.

Det är så fruktansvärt att se sitt/sina barn ha så ont i sina hjärtan av saknad av sin mamma.

Jag bestämde iallafall att jag from idag den 28:e ska göra allt för att vara positiv och tänka optimistiskt på framtiden. Både för min egen och barnens skull. Nu jäklar gäller det att fram lite av det jävlaranamma som alltid visade oss, Catherine.

Jag drömmer om dig, älskling.

Din för alltid/Peter

Helgen har alltid varit det man ser fram emot hela veckan. Tyvärr så är det inte så för mig iallafall för tillfället.

Helgen är till för att familjen ska umgås tillsammans, mysa och göra saker tillsammans.

Jag och Catherine gjorde allt tillsammans och just helgerna, det var höjdpunkterna, när man på fredagkväll hjälptes åt att laga middag, kanske tog man en öl eller ett glas vin. Man kände sig avslappnad och planerade vad som skulle ske de nästkommande dagarna. ofta, men inte alltid, så provade jag att kliva upp tidigt på lördagsmorgon för att hinna ge hundarna mat och gå ut med dom för att sedan göra ordning en härlig frukost som jag serverade Catherine på säng,lagom till att ring så spelar vi började.

Jag vet att det aldrig mer kommer att bli så och det gör mig så otroligt ledsen och samtidigt rädd.

Nog om detta.

I fredags, efter jag gått med hundar, städat och gjort en arbetsansökan så åkte jag och hämtade Philip på skolan. Han slutar 11.15 på fredagar.

Vi åkte sedan ut till EON arena för att hämta hans hockeygrejor då han hade breddläger för TV-pucken på lördagen.

På kvällen så tog vi det lugnt och såg bara på tv.

På lördagen så skulle Philip vara på Gärdehallen kl.08.00 så jag klev upp kl.06 för att hinna med att ge hundarna och gå ut med dom. Sedan att få liv i en 14-årig trött hockeykille, det är ingen lek. Jag fattar inte att han kan vara så jäkla svårväckt på morgonen.

Vi var även och hämtade Philips hockeykompis, Gustaf innan vi for.

Philip tyckte väl att det gick så där under dagen men var väl ganska nöjd ändå.

På kvällen så åt vi middag tillsammans, Philip, Carro och jag.

Söndagen bjöd på ett jäkla skitväder som gjorde att man önskade att hundarna var av en annan ras. Kanske kinesiska nakenhundar, så man slapp stå och torka dom torr i 20 minuter efter varje promenad.

Vi hade tänkt att åka till farsan och Kicki i stugan men varken Philip eller jag kände oss på något vidare humör så vi bestämde oss för att stanna hemma hela dagen.

Jag gjorde i ordning hemmagjorda, ostfyllda schnitslar till middag men jag tror inte att Carro och Philip tyckte att det var nån hit. Carro äter jädrigt dåligt och jag är orolig för henne.

Ja, så har väl helgen sett ut i stort förutom att jag saknar min älskade hustru något fruktansvärt mycket.

/Peter

   Ja, dagarna går på något märkligt sätt.

Igår var det en sån här dag när man bara gör de vardagliga sysslorna som att städa, laga mat , tvätta mm utan att tänka alltför mycket. Inget speciellt hände egentligen förutom att Philips klass vann skolmästerskapen i basket och fick representera Prolympia idag på skol-DM i Njurunda. På kvällen kommer ändå dom här tankarna som gör att det gör så jävla ont. Jag tror på något konstigt sätt att du kommer att komma tillbaka, Catherine men när jag inser att så inte är fallet så gör det så fruktansvärt ont och man får svårt att andas.

Idag har jag skjutsat ut Philip och Lådda till Nivrena för BasketDM och sedan var jag till Johans jobb och tog en kopp kaffe och surrade lite. Syrran var där och farsan kom också så småningom. Jag följde med ut till butiken i Juniskär en sväng och hjälpte till att ta ned några hyllor mm. For sen hem och städade och fyllde i en massa papper till Fkassan mm. Philip ska åka till mormor och morfar efter skolan och sedan har han hockeyträning ikväll.

Jag hoppas att han ska sova hemma för det är så jobbigt nu att vara själv. allrahelst på kvällen och natten.

Carro sov hos Pontus inatt och lär väl göra det den här natten också.

Jag håller på att plocka ihop en massa fiskegrejer i källaren och tankarna far hela vägen till våra fisketurer tillsammans. Jag vet inte hur jag någonsin ska kunna åka och tävla mer då inte du finns med mig.

Kanske kommer Sandra, Carro och Philip att bli så pass intresserade så att dom kanske kommer att följa med i framtiden. Med dina gener så borde dom kunna bli hur bra som helst.

Nu ska jag ta en dusch och sedan börja att fundera över vad vi ska äta idag.

Jag saknar dig hela tiden.

Kram

Peter

Ja, denna dag har varit besynnerlig. Min älskade dotter, Caroline fyller 19 år och för första gången i både hennes och i mitt liv så har vi firat en födelsedag utan våran älskade Catherine.

Dagen började med att jag gick upp och gjorde iordning en liten tårta som jag satte 19 ljus i. Sedan tog jag den, ett glas dricka och presenten med mig och gick ned till Carolines rum och sjöng "vad är det för en dag...".

Philip sov hos mormor och morfar så det var bara jag och Caroline hemma.

Jag fick vända två gånger i trappen för att samla mig tillräckligt för att gå in till henne.

Plötsligt kändes det som om Catherine var med mig och vi sjöng tillsammans när gick in till Caroline .

Otroligt märklig känsla.

Jag tror att Carro också kände av Catherines närvaro en stund.

På kvällen har i tur och ordning, Sandra och Jonas hälsat på och uppvaktat, senare kom farsan och Christina, Mia, Johan och Oscar.

Jag hade försökt att göra precis som Catherine gjorde när hon levde med dukning, tända ljus osv så att det skulle kännas så normalt som möjligt.

Mormor och morfar hade sponsrat smörgåstårtan, Christina hade bakat rulltårta och jag hade bidragit med negerbollarna.

Det blev nog en rätt så bra födelsedag för Carro ändå. Men saknaden av dig, hjärtat, den är obeskrivlig.

Jag älskar dig. Din Peter

Började söndagen med att gå på en långpromenad med hundarna i ett härligt höstväder.

Tyckte att det kändes lite bättre ett tag och efter att städat undan alla sommarmöbler och Philips studsmatta så var jag och handlade lite till middagen som bestod av kycklingwok och ris.

Carro skulle äta med Bettan så det blev Philip och jag som åt tillsammans.

Sandra och Jonas kom förbi en sväng på kvällen och hade med sig älgben till hundarna. Jag kokade ett gäng med märgben och hundarna tyckte det var det bästa dom fått.

Sedan när jag skulle hämta in dom från hundgården så blåste dörren igen och jag klämde tre tår så jävla illa att dom gick av, precis vad man behövde. Ja, det som var bra med det var ju att man fick tänka på något annat en stund och att jag nu måste gå i foppatofflor ett tag framöver.

Jag saknar dig Catherine och tänker på dig hela tiden.

Din Peter     

Denna dag är den absolut värsta sedan du gick bort, hjärtat.

Jag kan inte sluta att gråta.

Saknaden dig är så fruktansvärd.

Jag längtar efter våra helger tillsammans när vi gjorde mat i lag och satt och myste efteråt och planerade för framtiden. Jag längtar efter att höra dig gå och nynna i köket och titta in till mig och säga att du älskar mig mest av allt i världen.

Din doft, ditt leende dina mjuka händer som smeker mig över kinden.

Ja det är konstigt hur det blivit.

Nu är det lördagkväll och Philip är hos Ante, Carro hos Bettan och jag sitter och ser på tv.

Telefonen är stendöd och jag förstår att alla människor har fullt upp med sitt.

Men helgerna, Catherine dom är värst.

Jag orkade inte göra någon mat idag så barnen fick pizza. Men imorgon ska jag göra kycklinggryta med ris.

Jag älskar dig.

Din för alltid i tidernas evighet/Peter