Ja, då har ännu en helg passerat och jag befann mig nere i fjollträsk både lördag och söndag för att deltaga i Pimpel-SM.

Tyvärr så gick det inte så bra men jag har mycket bra saker att skylla på om jag vill det. Men förutom att det var väldigt kallt, 32 minus vid start på lördagen och 26 på söndagen, så spelade det säkert in att jag hade haft linginflammation hela veckan före.

Jag får svälja min stolthet och kämpa vidare med de tävlingar som är kvar i vinter.

Philip har också åkt på lunginflammation och vi ska på vårdcentralen idag för att se om han kan få antibiotika.

Han gjorde det jättebra som tog hand om djuren och lägenheten i helgen med hjälp av farfar som bidrog med hundpromenader.

Annars så återkommer den vanliga ångesten när helgen är slut och tankarna börjar fara igen. Vad ska man göra för att må bättre? Jag önskar att jag kommer på det snart.

Tills vidare är det bara att bita ihop och ta en dag i taget och hoppas på det bästa.

Jag sätter i ett kort på hur set såg ut vid starten på det individuella SM-et på lördagen

/Peter

Idag bär det av ned till Stockholm för att fiska årets SM i pimpelfiske.

Det här har jag sett fram mot sedan jag kvalificerade mig via DM förra året.

Man hade kunnat önska sig en bättre uppladdning än den man haft den här veckan. Både jag och Philip har varit däckade av feber men för min del så har det släppt nu och förhoppningsvis så är Philips feber på att ge med sig också.

Min pappa har lovat att komma hit och gå ut med Malte och se till att Philip får i sig mat och mår någorlunda. Skulle han bli sämre så avbryter jag självklart mitt SM-äventyr och åker hem.

Allt är förberett och väskan är packad så idag vid lunchtid bär det av.

Jag kommer att försöka blogga lite varje dag efter tävlingarna ifall det är någon som är intresserad av hur det har gått.

Trevlig helg till er tappra som läser min blogg.

Hej

/Peter

Nu är jag inne på 5:e sjukdagen och kanske känns det som om det är på väg att vända. Jag hoppas det i alla fall.

Det som finns nu är en massa tid till att tänka och reflektera över saker och ting och det är väl både på gott och ont.

Jag blir fortfarande lika förbannad när jag tänker på hur Philips syskon behandlat honom. Det enda jag vet är att han mår väldigt dåligt över bristen på kontakt men samtidigt så ser jag hur han dag för dag stänger av sina känslor mer och mer.

Jag själv försöker att låta bli att tänka så mycket på det hela men jag säger som jag alltid har sagt; behandla folk som folk behandlar dig och jag vet också att; what goes around comes around.

Nog om det.

När Catherine levde och jag var sjuk så tog hon hand om mig som om jag vore ett barn och det kändes så otroligt tryggt och lyxigt. Jag försökte göra detsamma för henne när hon var sjuk även om jag vet att hon var mycket bättre att ta hand om mig än vad jag var.

Konstigt nog så känns det som om hon finns med mig och tar hand om mig nu när jag är sjuk. Sen om det beror på att jag haft hög feber eller inte det låter jag vara osagt.

Jag ska nu förbereda alla fiskegrejer till SM:et så att den biten är färdig sen är det bara för mig själv att bli frisk så att jag kan göra mitt bästa till helgen.

/Peter    

Det är nog som dom säger. Att det finns inget värre än för en karl att vara förkyld.

Skämt åsido men just nu känns det som om jag aldrig kommer att bli frisk och jag tycker väldigt mycket synd om mig själv.

Jag var till doktorn igår och han konstaterade dubbelsidig lunginflammation. Han skrev ut antibiotika och hostmedicin så snart vänder det väl..., kanske,... hoppas jag.

Det är tur jag har Philip. Utan honom hade det blivit tufft annars. Men han tar verkligen sitt ansvar och hjälper mig enormt mycket.

Det som gäller nu är bara att försöka kurera sig så att man är fit for fight till helgen då SM på Mälaren går av stapeln.

Då det gäller arbetet så får man tacka den tekniska utvecklingen för jag kan i princip göra allt hemifrån som jag gör på kontoret och det är väl på både gott och ont.

Inatt så levde skrivaren sitt eget liv igen och både jag och Philip tittade på när den skrev för fullt. Det som var ännu mer anmärkningsvärt den här gången var att Malte blev helt galen av glädje. Han hoppade, skällde och viftade på svansen hela tiden medans skrivaren skrev. Sen gick han och la sig och tvärsomnade.

Så vem vet, kanske har hundar en annan förmåga att förnimma saker.

/Peter

Helgen som var blev ingen höjdare. Jag åkte till jämtland på lördagsmorgonen fastän jag kände mig lite krasslig. Efter 20 minuter på isen så var det bara att åka hem då jag blev tvärsjuk. När jag kom hem och tog febern så hade jag 39,8 grader och det har hållt i sig.

Vi hämtade iallafall hem Malte igår och han blev så glad när han såg oss, Dock så har han tappat en hel del i vikt så nu gäller det att få honom att lägga på sig några kilon.

Idag ska jag till vårdcentralen och se om jag kan få något som kan göra mig frisk. Jag hoppas ju kunna åka till Stockholm för att deltaga i pimpelSM till helgen som kommer.

Det är ju Alla Hjärtans Dag idag och då går självklart tankarna till Catherine och barnen. Förr om åren så köpte jag alltid något åt Catherine och barnen. Det kunde vara något smycke, nån nalle och nåt gulligt kort. Sen brukade vi alltid äta någon god middag tillsammans. Den tiden är förbi nu men minnena dom kommer alltid att finnas kvar.

Idag ska jag köpa en liten grej till Philip för han är det hjärta som jag har kvar.

Livet är förunderligt men så är det för alla.

Jag tittar på Malte nu när jag skriver detta och jag kan se i hans ögon hur mycket även han saknar Catherine. Han var hennes ögonsten.

Hoppas att ni som har någon eller några som ni håller kär visar er uppskattning lite extra den här dagen för man vet aldrig vad morgondagen har för planer.

/Peter

Ja, då var det fredag igen och det känns väl bra.

Gårdagens snöstorm var väl en av de värre som jag upplevt och nu hoppas jag att det dröjer innan det kommer mer snö.

Philip är tyvärr sjuk och hemma från skolan idag igen och nu börjar jag bli riktigt orolig för honom. Han har inte varit riktigt kry på 5-6 veckor och det sliter hårt på honom. Men det verkar vara nåt jädra efterhängset virus så det är väl bara att försöka kämpa på.

Jag själv mår väl ganska bra fysiskt men kanske inte så bra i själen. För mycket tankar och ena dagen är jag ledsen och andra dagen känner jag mig arg och frustrerad. Det var länge sedan man kände sig riktigt glad.

Jag vet att det är bara jag själv som bestämmer hur jag ska må men det är inte så jäkla enkelt. Om det bara var mig själv som jag hade ansvar över så kanske det skulle ha varit lite lättare, men det som gör mest ont och det som gör mig mest ledsen är att se hur illa Philip farit av allt skit som varit.

Den tröst som jag kan ge känns så jäkla futtig och jag känner mig ganska maktlös ibland.

Jag försöker tänka positivt och hela tiden fokusera framåt för jag vet att det kommer att bli bättre. Men det är ju just nu som jag lever och det är just nu som är verkligheten.

Jag ska iallafall iväg och fiska i helgen och som så många gånger förr i mitt liv så har fisket varit det som gjort att man kunnat samla kraft för att gå vidare och så är det också nu.

Om Philip känner sig piggare på söndag så vill han följa med.

Jag har sagt till honom att om han är sjuk så kommer jag inte att fara men han insisterar. Han vet nog också hur mycket fisket betyder för mig och det är nog så, att ser han att jag mår bra så mår han bra och vice versa.

Trevlig helg önskar jag till er som läser detta.

/Peter

Igår så var jag ut till min syster i Juniskär och hjälpte till att bära lite grejer.

Vi träffas alldeles för sällan nu för tiden och jag kan inte riktigt förklara varför.

Men det är väl så för de flesta idag. Man arbetar, kommer hem och lagar mat, städar, tvättar och barnen har aktiviteter som kräver att man skjutsar och engagerar sig.

För min egen del då jag har fisket som ett stort intresse så är det i princip tävlingar varje lördag och söndag.

Nu i helgen ska jag till jämtland och tävla båda dagarna, sen nästa helg bär det av ned till Stockholm för att fiska SM. Helgen efter det är det Jämtcupen bägge dagarna osv, osv.

På söndag ska vi iallafall hämta hem Malte. Både jag och Philip längtar och räknar ned dagarna.

Efter jobbet idag så ska jag åka ut och köpa ett nytt koppel, hundmat och en mysig hundbädd så att han känner sig välkommen när han kommer på söndag.

Sen, vare sig man vill eller inte så kommer jag och Philip att få motion.

Varje dag, upp kl. 6 och ta en promenad på 35-40 minuter. Sen på kvällen blir det en timmes promenad, så kanske man kommer att tappa några kilon nu i vår och det är ju inte fel.

Vi har bestämt att vi ska ta varannandagsprincipen då det gäller morgonpromenaden så det känns ju bra.

I natt så började skrivaren att leva om igen och både jag och Philip vaknade och tittade på när den skrev för fullt i 5 minuter. Mycket, mycket knepigt.

Till middag idag så ska jag göra falukorv i ugn med gratinerad potatismos så det ska bli gott.

Annars tycker jag att det blir svårare och svårare att varje dag komma på vilken middag man ska göra.

Utanför mitt kontorsfönster så vräker snön ned nu och jag börjar undra om det kommer att bli någon vår det här året.

Men det blir det säkert och jag längtar dit.

/Peter

Gårdagen bjöd på ett fantastiskt väder och 10 mil på skoter. Lägger man dessutom till att våra holländska gäster fick uppleva ett osannolikt bra fiske, god mat och dryck, så kam man summera den dagen som helt lyckad.

Annars så fortsätter Philips förkylning att hålla i sig men den måste väl ge med sig snart. Idag blir det jobb och ikväll far vi nog och hälsar på farsan och Christina.

/Peter