Idag har Maria namnsdag så jag måste komma ihåg att ringa till min syster och säga grattis på namnsdagen.

Det har jag gjort så länge jag kan minnas och de få traditioner jag har kvar vill man hålla hårt i.

Annars så känns det alltid lite bättre då det är fredag och man har en hel helg att se fram mot.

Pimpeltävlingar mixat med innebandymatcher är ingredienserna i den kommande helgen. Kryddar man det med lite god mat och några promenader så har man några bra dagar framför sig.

Jag pratade med min käre far igår och han har åkt på en jäkla förkylning så jag hoppas att han snart blir frisk från den.

Jag och Philip kommer varandra närmre och närmre, tycker jag och förhoppningsvis så kommer vi båda två att må bättre och bättre ju längre tiden går.

Han nös några gånger igårkväll och så sa han;- kommer du ihåg mammas nysningar, pappa?

-Ja, svarade jag. Det var nog ingen som kunde låta så högt vid en nysning.

- nä, sa Philip och så skrattade vi hjärtligt åt hennes härliga nysningar.

Just det att man kan skratta åt minnen som man har istället för att gråta varje gång man tänker på Catherine, det tror jag är ett tecken som nåt att vi är på väg åt rätt håll.

Samtidigt så vet vi att saknaden efter Catherine, den kommer alltid att finnas och den kommer alltid att var stark.

Ja, nu är det dags att göra något nyttigt här på jobbet så jag önskar alla ni som läser en riktigt trevlig helg.

/Peter

Idag är det -9 grader och lite gråmulet.

Ungefär som en beskrivning av mitt inre just nu. Jag har så svårt att sova för tankarna far genom huvudet hela tiden och allt som jag trott på och "predikat" för mina barn känns som tomma klyschor som egentligen inte betyder någonting.

-Behandla människor som du själv vill bli behandlad.

-Är dom dum så behöver inte du vara dum.

-Ett förlåt är svårt att säga men betyder så mycket. Både för den som säger det och för den som tar emot förlåtet.

-Kärleken övervinner allt.

Det är några av dom saker jag trott på hela mitt liv och mina barn har garanterat hört mig säga dessa saker mer än en gång.

Men pga av hur situationen blivit sista året så börjar jag starkt tvivla på dessa "sanningar".

Vissa dagar så känner man sig ledsen och nedstämd och tycker kanske lite synd om sig själv. Andra dagar, som denna, så känner man sig bara jävligt förbannad och besviken. Sen finns det dagar då man lyckas förtränga allt skit och känner sig lycklig om än bara för korta stunder, men ändå, man känner sig någorlunda glad.

En av mina bästa vänner, Lennart Jonzon, numera avliden, sa till mig en gång;-Peter, stoppa ned ditt finger i det här vattenglaset och rör om. Sen tar du upp fingret. De vågor som är kvar efter 5 sekunder är ett mått på hur mycket du kommer att saknas när du är borta.

Denna beskrivning tyckte jag var helknäpp och förstod nog inte riktigt vad han menade.

Men nu inser jag, att vad jag än tror att jag gjort och varit, så betyder det inte ett jävla dugg idag.

-Man kan inte leva på gamla meriter. Det är också ett väl använt uttryck och det stämmer väldigt väl. Sen har man varit naiv nog att tro, att allt positivt man gjort tidigare, skulle kunna vara något som alltid finns kvar. Men så är det inte.

Däremot tror jag att om man gjort mindre bra saker så kan det hänga kvar betydligt längre än dom bra saker man gjort.

Anledningen till att jag skriver om det här är att på något sätt vill jag bevara de känslor som jag har under den här perioden av mitt liv. För samtidigt som jag önskar att allt vore guld och gröna skogar så vill jag inte vara utan den här erfarenheten. Det kommer alltid att finnas med mig så länge jag lever och påminna mig om vilken skillnad det kan vara mellan att vara lycklig och olycklig.

För min förhoppning och det som är anledningen till att jag vill kämpa vidare är att jag vet, att det kommer bättre tider. Jag kommer förhoppningsvis att få se min son bli lycklig. Han kommer att gå gymnasiet, skaffa tjej och så småningom så kommer jag att få barnbarn.

Jag vet också att tiden läker alla sår så för min egen del så kommer det förhoppningsvis att bli lättare och lättare om man spelar sina kort rätt.

Så jag måste kanske sluta älta gammalt skit. Låta bli att tänka så mycket och bara försöka fokusera på framtiden. För hur mycket man än skulle vilja ändra på det som varit, så går det inte. Det är bara framtiden som man kan vara med och påverka.

- det som är gjort är gjort och går inte att ändra på. Nu ser vi framåt. Det är också ett av mina favorituttryck och kanske det enda sanna av alla.

Så är det.

/Peter

   Idag känner jag mig för första gången på länge utvilad. Både Philip och jag somnade vid 23-tiden igårkväll och sedan var det John Blund till kl. 6 i morse.

Då flög man upp i sängen och drog ned i tvättstugan för att hinna tvätta några maskiner innan det var dags att åka till jobbet.

Vid 7-tiden tappade jag upp ett bad åt sonen och gjorde i ordning frukost åt honom som han fick äta i badet.

Jag har mycket idag på jobbet och direkt när man slutar så ska jag och Philip på IT-Gymnasiet, John Bauer, på studiebesök inför gymnasievalet.

Vi har bestämt att vi ska ut på en riktig långpromenad ikväll så det ska bli jäkligt skönt.

Jag har också fått en del beställningar på mina pimpelkrokar så det blir att tillbringa några timmar vid bindstädet i kväll.

Ja, så spännande ser den här dagen ut att bli.

/Peter

Då var det tisdag. Det är 4 grader kallt och blåser ute. Det här är en sån dag som kommer att bli lite tuffare. Dels så har både jag och Philip sovit väldigt dåligt.

Vi låg och pratade om allt mellan varför skulle just mamma dö till vilket val han ska göra inför gymnasiet.

Han är också väldigt orolig över att han ska drabbas av cancer han med. På internet har han sett att Malignt Melanom är den cancerform som är mest ärftlig.

Jag försöker att tala om för honom att den chansen är så liten och att han absolut inte behöver oroa sig för det men jag har lovat honom att vi ska gå undersöka oss båda minst en gång per år.

Jag älskar min son så ofattbart mycket så när han bara har en liten förkylning så skulle jag kunna göra allt för att jag skulle få den istället för honom.

Hans liv har blivit så otroligt förändrat på drygt ett år.

Vi var en familj på fem personer, tre golden retrievers och 5 katter. Vi bodde i ett hus på en ort där han bott sedan han var två år gammal.

Idag så är det han och jag som bor i en liten trea i centrala Sundsvall. Långt ifrån vad det innebär att ha en familj och djur i sin vardag.

Hans kontakt med sina syskon är väldigt sporadisk och saknaden efter dom är enorm.

Han säger många gånger att det han saknar mycket, är då vi var en hel familj som satt tillsammans och åt middag. Nu är det bara han och jag.

Men han är en tuff kille och jag hoppas att han kommer att ha med sig något positivt från den här tiden med, när han blivit stor.

Fasen han fyller ju snart 16 år. Helt otroligt.

Jag vet att du finns med oss Catherine och att du är så förbaskat stolt över din son. Jag önskar bara att du varit här med oss fysiskt så vi fått krama dig och känna din värme.

/Peter

Jag sätter in bild över Marmen som både du och jag älskade att vara på.

Helgerna går så jäkla fort. Det är knappt att man hunnit komma hem på fredagkväll förrän man ska iväg igen på måndag morgon.

Nu blev det dock en riktigt trevlig helg då jag lyckades vinna båda pimpeltävlingarna som jag jag deltog i.

På lördagen vann jag på Landsomsjön ovanför Pilgrimstad på 12700 gram och sedan följde jag den segern med att vinna på Revsundssjön på söndagen på 8900 gram. Så det var 100%-ig utdelning.

Annars så blev det inte mycket gjort i helgen utan mest sport på tv och tidigt i säng.

Jag sätter in några bilder från helgen som kan vara kul att titta på för mig själv om några år.

Hej hej/Peter       

Igårkväll så var jag och Philip på Timrå mot Brynäs.

En spännande match blev det trots att det var mållöst efter full tid.

Dock vann Timrå Matchen efter straffavgörande där nye Jamie Lundmark och Per Hallin satte sina straffar.

Det var ett tag sedan jag såg Timrå live och jag måste säga att jag blev jädrigt besviken på deras spel och på många av spelarna.

Timrå har inget Go i laget längre. Man vill inte gå in och kriga framför motståndarnas mål, tacklingarna är som erotiska smekningar istället för kraftiga påkörningar. Det saknas både fokusering och hjärta.

Just dessa saker tycker jag tidigare varit Timrås styrkor. Man kanske inte haft de allra skickligaste spelarna men man har kämpat och krigat i alla situationer.

70% av en hockeyspelares prestationsförmåga sitter i huvudet, sa Tichonov en gång i tiden och det är väldigt sant.

Den som ska få varje spelare att ha rätt fokus och göra sitt yttersta hela tiden, det är coachen.

JAg tror inte att Perra har den förmågan.

Ok att han vunnit två sm-guld med Färjestad, men vi får inte glömma att han hade nästan bara landslagsspelare i dom lagen.

Nej, jag tror på att komplettera Perra med någon riktigt duktig pådrivare och motivator. Någon med sina rötter i Timrå och som har erfarenhet från elithockey.

Vem det skulle kunna vara det vet jag inte men det krävs en otrolig uppryckning av inställning och attityd om Timrå IK ska spela kvar i elitserien nästa år.

Nog om detta.

I helgen ska jag åka på två st pimpeltävlingar. Jag börjar i jämtland på Landsomsjöm i morgon och sedan får jag se på söndag, om jag far till Bergsjö eller fiskar Revsundssjön.

Philip ska till Jonte ikväll och "lana", så jag skjutsar honom till Lucksta efter Jobbet och middag.

Sen får man sätta sig och putsa pirkar och knyta om spön inför helgens fiske.

Kanske man tar en liten virre.

Trevlig helg.

/Peter  

Det sa min mamma till mig åtskilliga gånger under min uppväxttid.

Jag förstod nog aldrig riktigt vad hon menade då. Men nu har jag kommit på mig själv med att säga samma sak till min son vid ett flertal tillfällen.

Han, om någon vet ju redan det och jag önskar att han var lika frågande som jag var i hans ålder när jag fick höra de orden.

Saker händer och ju äldre man blir, ju större erfarenheter får man från livet.

Vissa saker önskar man att man aldrig fått erfara medan vissa saker, även om de varit tråkiga, gjort att man fått andra och kanske bättre värderingar.

Men det jag har fått erfara det sista året då det gäller människor som man älskat och som man trott sig känna, det är erfarenheter jag gärna hade sluppit.

Vissa saker kan man ha viss förståelse för medans andra är helt obegripliga och även helt omänskliga.

Jag har nästan helt tappat tron på mänsklig godhet.

Det är nog så som jag alltid sagt; alla människor är snälla men sedan är det, hur elak en människa kan vara, som avgör den människans godhet. För det finns inga människor som helt igenom är snälla och goda , utan alla har sina bra och dåliga sidor och det är så vi har blivit funtade. Vi har alla samveten men några av oss har mindre samveten och några större samveten. Alla människor har också förmågan att förlåta. En del har lättare att förlåta och en del av oss har svårare att förlåta.

Jag vet bara att jag kommer ha väldigt svårt att lita på människor i framtiden och jag kommer nog, att istället för att säga till Philip att livet inte är en dans på rosor, säga till honom att vara väldigt försiktig med vem han kan lita på.

Han kommer då att vara lika oförstående som jag var när mamma sa att inte livet var en dans på rosor. Sen kan jag bara hoppas att han slipper erfara det jag menade när han är i min ålder.

Min älskade , för tidigt bortgångna fru, Catherine sa till mig flera gånger under sin sjukdomstid; -Peter, vad du än gör. Bli aldrig bitter. En bitter människa är det värsta som finns.

Men jag kan nu bara konstatera att jag blivit just det som hon inte ville att jag skulle bli. Nämligen bitter.

Men, för hennes skull och kanske framförallt för Philips och min egen skull så kommer jag att göra allt jag kan för att på något sätt arbeta bort känslan av bitterhet. Därför har jag bestämt att aldrig säga till Philip att inte lita på någon eller att inte livet är en dans på rosor. De erfarenheterna får han införskaffa själv och med lite tur så får han helt andra upplevelser än de jag haft.

Jag kommer också att försöka lita på människor även i fortsättningen. Det kanske kommer att göra ont många gånger men samtidigt kan den smärtan inta vara värre än känslan av att vara en bitter människa. För som Catherine sa; - Det finns inget värre än en bitter människa.

/Peter  

Veckorna går fort tycker jag. Redan onsdag och idag ska jag vara vittne i en rättegång mot en idiot som körde bil påverkad av narkotika och alkohol. Detta skedde i augusti och att han inte körde ihäl sig själv eller någon annan det är bara guds försyn. Han körde om mig på motorvägen med ena framdäcket helt borta från fälgen. Han låg då och körde ca 150 km/h. Jag ringde polisen och fick sedan direktiv att följa bilen tills polisen dök upp.

Ja vi får väl se om han får nåt straff.

Imorgon så ska jag och Philip gå på Timråmatch. Det blir andra matchen jag ser live den här säsongen. Så få gånger har varken jag eller Philip sett Timrå live.

Annars så arbetar jag varje dag och det går riktigt bra fast jag har så otroligt mycket att lära mig men jag försöker att ta till mig kunskap hela tiden.

Jag har iallafall haft turen att redan göra en hel del affärer.

Till helgen så väntar pimpeltävling både lördag och söndag och Philip är matchledig från innebandyn i helgen så det passar ju bra.

Jag börjar att vänja mig vid ensamheten nu. Det är faktiskt ganska skönt. Sen får vi se vad som händer i framtiden men det är lätt att bli bortskämd med att bara behöva ta hand om sig själv och Philip.

Dagarna blir lite längre för varje dag och ljuset gör att jag blir piggare och piggare. Jag saknar dock hundarna enormt. Den här tiden på året var den bästa med dom tyckte jag. Då man varje morgon kunde ta en rejäl promenad på Marmens is och hundarna sprang löst och busade med varandra. Minnena finns dock kvar och jag får ha dom med mig så länge jag lever.

Både jag och Philip pratar om Catherine varje dag och vi saknar henne obeskrivligt mycket. Den saknaden vet jag aldrig kommer att försvinna utan vi får lära oss att leva med smärtan.

/Peter