Midsommarhelgen har på något sätt dragit förbi och det är som med alla stora helger nu för tiden. Både jag och Philip vill att dom ska dra förbi så fort som möjligt.

Detta var första gången på många år som jag inte drack en droppe under hela Midsommarhelgen och det kändes bara bra.

Livet har ju som sagt var inte blivit som man trodde det skulle bli och alla traditioner som man haft är borta med vinden och även fast jag vet att vi måste försöka skapa nya, så är det nästan lättare sagt än gjort.

Philip har firat varenda midsommarafton i stugan på Alnö hos sin mormor och morfar och tillsammans med sin mamma, mig och sina syskon.

I år blev han inte ens tillfrågad att komma dit och det tog honom väldigt hårt. Det vet jag.

Ok att dom tycker illa om mig. Jag är vuxen och tror iallafall att jag kan hantera det. men för Philip är det betydligt svårare.

Men, men helgen gick och även fast vädret inte var det allra bästa så tror jag att vi fick till det ganska så bra ändå i slutändan.

På jobbet är det ganska mycket som ska ordnas innan man kan gå på semester så dagarna går väldigt fort. Men jag kan ärligt säga att jag aldrig tidigare varit i så stort behov av ledighet. Så det ska bli skönt att få vara ledig någon eller några veckor och ladda upp sina batterier.

Jag har inte haft en sovmorgon sedan i februari 2009 då Catherine fick besked om att cancern spridit sig. Det längsta jag sovit någon morgon är till kl.8 nån enstaka gång. Men jag hoppas och tror att någon av dagarna på ledigheten ska vara riktigt regnig för då ska jag ta mig tusan stanna kvar i sängen till långt in på eftermiddagen.

Det är viktig att påpeka att jag haft möjlighet att sova vid ett flertal tillfällen men istället valt att åka och fiska eller gjort något annat nödvändigt, så det är inte synd om mig.

Det finns vissa saker som jag medvetet utelämnar då jag skriver i min blogg och det är av sådan natur att jag inte kan tro att någon annan människa har något som helst intresse av att läsa om jag träffar någon, vilket jag gör,eller hur min pappa och syster har det.

Det jag skriver handlar mest om hur jag känner mig efter Catherines bortgång även om det nu gått rätt så lång tid.

/Peter