Ja idag bär det av ned till Huvudstaden för att gå på maskinmässa. Det ska bli roligt och intressant.

Det som inte är så kul är att jag måste lämna Philip ensam hemma. Han sa att han tycker att det är lite kymigt att vara helt själv även om han har Malte och Mysan som sällskap.

I mitt inre är det rätt så jobbigt just nu. Jag mår inte så bra även om jag försöker allt vad jag kan på att tänka positivt och gilla läget. Tyvärr så verkar inte hjärtat lyssna på hjärnan än men det är bara att kämpa på så vänder det säkert.

På jobbfronten känns det som om det lossnar mer och mer för mig då det gäller försäljningen. Jag har en hel del affärer på gång just nu och det gäller bara att knyta ihop säcken. Jag lär mig iallafall nya saker varje dag och det känns bra.

Jag är i valet och kvalet just nu hur jag ska göra med den obefintliga relation jag har med flickorna. Ska jag försöka ta kontakt med dom och se om vi på nåt sätt kan återuppta vår relation eller ska jag bara förtränga och gå vidare?

Jag är jätterädd för att om jag försöker ta kontakt med dom och dom absolut inte vill ha något med mig att göra, hur ska jag hantera det? Just nu skulle det göra alldeles för ont och jag tror inte jag skulle klara av det.

Tar jag inte kontakt med dom så har jag iallafall nån sorts hopp kvar att det kanske ordnar upp sig så småningom.Ja, det är så svårt att veta hur jag ska göra.

Om dom hade haft kontakt med Philip så hade det känts lite lättare men deras kontakter är i det närmaste obefintliga. Det kanske händer någon enstaka gång att dom skriver til varandra via facebook men det är väldigt sällan.

Jag vet att han saknar dom något helt enormt men han gör som jag, han försöker att förtränga saknaden för den gör så jävla ont.

/Peter