Det är fortfarande rätt kallt ute men dom säger att värmen är på väg så vi får väl hoppas på det.

Idag så fyller Philips kusin Oscar 12 år och jag vet inte vad vi ska köpa till honom.

Jag och Philip får väl slå våra kloka huvuden ihop och komma på något.

För varje dag som går så känns det overkligare och overkligare att det blivit som det blivit med livet.

Människor som jag trodde var godhjärtade och snälla har visat sina rätta jag och finns det något varmare eller kallare ställe man hamnar i efter man dött så tror jag inte att dom behöver ha med sig vinterkläder dit dom hamnar. Det lär vara rätt så varmt där , har jag hört.

Sen vet jag inte var jag hamnar men det spelar inte så stor roll heller.

I natt så sov varken jag eller Philip så bra och vad det berodde på det vet jag inte.

Men både han och jag vaknade flera gånger av att vi hörde röster från köket men självklart var det ingen där. Jag trodde ett tag att det var radion som stod och gick men så var inte fallet heller. Så troligtvis var det våra sinnen som spelade oss ett spratt. Konstigt bara att vi hörde det både han och jag.

Jag måste iallafall komma igång nu med att motionera regelbundet för då det inte längre är några pimpeltävlingar så går det fort att tappa flåset och gå upp i vikt.

Så det som gäller nu är minst ett varv runt Sidsjön varje dag. Sedan får jag öka på till två och tre varv efter några veckor. Sedasn skall det vara fasen om man inte går ned i vikt och får toppenkondis till nästa säsongs pimpelfiske.

Men som sagt, vi får väl se om motivationen håller i sig. Men jag tror och hoppas det.

/Peter