Idag skulle det vara min och Catherines bröllopsdag,

Meningen var att vi skulle ha gift oss på hennes födelsedag den 18:e april men av någon anledning så graverade guldsmeden in den 13:e april istället. Så istället för att göra om hela proceduren så ändrade vi datumet för bröllopet istället.

Även om jag har gått vidare med mitt liv så kommer alltid våra gemensamma högtidsdagar alltid att påminna mig om den tid vi fick tillsammans.

Självklart gör det ont men jag försöker att tänka positivt och vara glad över de minnen jag har.

Det som gör så mycket ondare är saknaden efter Sandra och Caroline. Det är en näst intill outhärdlig smärta som jag ännu inte kan acceptera.

Jag undrar om de också känner samma saknad efter mig och Philip men det är jag säker på att dom gör.

Jag skulle kunna göra vad som helst för att få krama om dom.

Men, men, nu är det som det är och jag hoppas bara att dom är så lyckliga dom kan vara i sina liv och jag önskar dom all lycka och välgång.

Jag har så vitt jag vet aldrig gjort någon skillnad på barnen och jag har älskat dom av hela mitt hjärta och det kommer jag alltid att göra.

/Peter