"Bara om min älskade väntar, om jag hör hennes hjärta sakta slå, bara om hon låg här tätt intill mig, kan jag bli den jag var igår."

Nationalteaterns skiva från 70-talet innehåller många bra låtar och dessa ord från Bara om min älskade väntar, griper tag i en enormt.

Jag tänker väldigt mycket just nu. Både på det som varit men även på det som komma skall.

Även fast det gått 1 år och 7 månader sedan Catherine gick bort så känns det ibland som om det var igår. Jag vaknar fortfarande och tror att jag drömt alltihop, omän det bara är för en kort stund.

Ikväll ska jag och Philip ha en myskväll så här mitt i veckan. Vi bestämde det igår för han tyckte jag hade varit borta så mycket på slutet.

Vi kommer nog att ta en riktigt lång promenad med Malte och sedan mysa framför tv:n.

Det ser jag fram mot och det tror jag även att han gör.

/Peter