Återigen torsdag och man ser slutet på veckan allt tydligare.

Det blåser som bara den utanför kontorsfönstret och snön smälter i en allt raskare takt.

Igårkväll så var jag och Philip hemma och tog det lugnt tillsammans och det kändes som om vi behövde det båda två.

Philip pratade länge i telefon med sin mormor och det tror jag att han mådde bra av.

Vi grillade igår och åt potatisgratäng till och det var jädrigt gott. Våra grannar tittade lite undrande på mig när jag stod i snålblåsten och grillade men jag tror nog att dom var lite avundsjuka.

Sedan så tog vi en lång promenad med Malte och det var bra för själen.

Imorse så var det som vanligt med hundmatning, promenad, kaffekokning, dammsugning och bäddning.

Philip var inte lika trött som han varit tidigare i veckan så det kanske går åt rätt håll.

Annars så händer det en hel del på den allra privataste fronten som gör att hjärnan kanske inte funkar optimalt i alla situationer.

Nu lite nostalgi. Min mamma var en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och hon var väldigt klok och allmänbildad. Hon älskade tävlingar av olika slag och bland annat så deltog hon Sundsvalls Tidnings tävling som hette Jorden Runt som gick ut på att man skulle svara på en massa allmänbildande frågor samt sedan skriva en slogan som passade för just det temat som var den specifika veckan.

En av gångerna hon vann så skrev hon följande slogan som gav henne en resa för två till London:

"Med aning och förväntan, kommer vårjäntan".

Den poppar alltid upp i mitt huvud den här tiden på året och även om den skrevs 1974 så känns det som att den aldrig går ur tiden.

/Peter