Det finns saker som händer i mitt liv som jag inte vill lämna ut i min blogg men som påverkar mig enomt mycket just för tillfället.

Dessa saker är av sådan natur att de säkerligen kommer att påverka mitt sätt att skriva och berätta saker här på bloggen.

Jag och Philip har haft några mindre bra dagar som gjort oss väldigt ledsna båda två, men vi har bestämt oss för att kämpa på och försöka att stötta varandra så gott vi kan.

Annars så innehåller varje dag morgonbestyr med hundpromenader, städning, bäddning, matlagning och tvättning, hundpromenader igen osv osv.

Jag önskar ibland att man kunde få komma bort ett tag och slippa alla vardagliga bestyr och bara få koppla bort allt ett tag. Men det känns som om det ligger väldigt långt fram i tiden om det nu kommer att hända överhuvudtaget.

Philip och jag saknar vårt gamla liv väldigt mycket och ofta och visst hade saker och ting kunnat vara väldigt mycket lättare om inte situationen varit som den är med relationerna mellan oss i vår tidigare familj.

Om någon mer än jag kunde se sorgen i Philis hjärta så tror jag inte att det skulle vara som det är idag.

Jag önskar att det skulle räcka med den kärlek jag ger honom men jag vet att han skulle behöva kärleken från sina syskon, kanske än mer.

Då man är 16 år så ska man andas en optimism inför framtiden. Man skall känna trygghet och längta efter att träffa någon att bli kär i. Hela livet skall kännas som om att allt är möjligt.

Tids nog så kommer ett betydligt större ansvarstagande och kraven kommer att öka dramatiskt. Man förväntas göra bra ifrån sig i skolan, ta körkort, man ska hitta ett jobb och en bostad. Dessutom ska man uppfylla de materiella standardkraven såsom bil, tv, dator mm.

Jag hoppas självklart att jag kommer att kunna vara med Philip så länge som möjligt och stötta honom så mycket jag bara kan.

/Peter