Jag vaknade redan kl. 05.00 i morse och var helt utvilad så det var bara att kliva upp, sätta på kaffe, ge Malte mat och bege sig på morgonpromenaden.

Fantastiskt vad skönt det är att vara ute och gå innan de flesta vaknat.

Man andas faktiskt en optimism när man är uppe i ottan och får sig en rejäl dos frisk vinterluft. Det går inte att tänka negativa tankar då. Det är bara så.

Men oftast då man vaknar så tidigt som kl. 5 så vänder man bara på sig och somnar om och så är man ännu tröttare kl 06.15 när väckarklockan ringer.

Men nu hoppas jag att få behålla den känslan jag hade i morse och att jag får uppleva flera härliga mornar framöver.

Annars så hade jag en sån där nostalgisk afton igår när jag satt och tittade på foton från flera år tillbaka i tiden. Det är så skönt att få minnas de fina stunder man haft och även om man ömsom blir ledsen och ömsom glad så är det så skönt att ha alla foton så man lättare kan minnas.

Jag  kommer att lära mig att leva med saknaden efter Catherine och flickorna även om det kommer att ta en lång lång tid. Det som jag aldrig hoppas ska försvinna det är alla de fina minnen som jag har och där hjälper alla fotografier till med att bevara minnet.

Nu ska jag fortsätta att arbeta och bara försöka tänka positiva tankar så långt det går.

Vi hörs./Peter