Sommaren går mot sitt slut och det kommer inte vara en sommar som jag kommer att kunna titta tillbaka på och säga att det var en av mina bästa.

Tvärtom så kanske det har varit den absolut svåraste sommaren att ta sig igenom.

Jag vet att det blir inte roligare än vad man gör det till själv, men ibland är det lättare sagt än gjort.

Philip och jag hade hoppats på att vi kunde åkt en sväng till Stockholm eller något annat roligt, men pga lite olika anledningar så har vi blivit kvar hemmavid.

Den person som jag hade trott att jag ev skulle få en framtid med, har det väldigt jobbigt med sina problem och det har lett till att vi glidit isär mer och mer.

Sen tror jag också att allt som man gått igenom de senaste åren, börjar hinna ifatt på allvar nu. Det är nog så att man måste bearbeta sina sorger bättre än vad jag gjort.

Samtidigt har det inte funnits tid och utrymme för det. Vardagen, där man ska arbeta, städa,diska, tvätta och ta hand om barn och djur, har gjort att allt bara snurrat på med en jädra fart. Jag har heller inte velat stanna upp för då tror jag att jag helt skulle ha brutit ihop. Det får ju inte hända då jag har ansvar för Philip, som kanske mått och mår ännu sämre än vad jag har gjort/gör.

Det jag hela tiden har tyckt varit märkligt, är hur mycket en människa ändå klarar av.

Om någon hade sagt till mig för 4-5 år sedan att mitt liv skulle se ut som det gör idag och att jag skulle ha gått igenom de saker som jag gjort, så hade jag aldrig för en sekund trott att jag skulle ha klarat av att leva. Men vi människor har tydligen en enorm förmåga att handskas med sorg och elände på ett sätt som övergår mitt förstånd.

Självklart så leder de erfarenheter man införskaffar sig i livet till att man förändras som person och människa. Jag kan ärligt säga att jag känner mig väldigt gammal i mitt sinne.

Förr var jag lite orolig över när jag verkligen skulle känna mig vuxen men det är inget som jag behöver tänka på nu.

Dom säger att det är hälsosamt att skratta och känna sig lycklig, men om jag tänker efter riktigt ordentligt så är det länge sedan jag skrattade hjärtligt och någon egentlig lycka har jag svårt att känna.

Men jag saknar känslan av att vara riktigt glad och uppspelt. Jag saknar att kunna skratta så att man nästan kiknar. Fan vad jag saknar det.

På nåt sätt så tar jag en dag i taget och känner mig nöjd om det varit en bra dag på jobbet, om jag lagat en maträtt som Philip verkligen tycker om, eller om jag sett ett uns av lycka i hans ögon. Då går det lite lättare att somna.

För Philips skull så försöker jag hela tiden att hålla skenet uppe men jag vet att han liksom jag, känner om den andre mår bra eller inte.

Men men, det är bara att gilla läget, borra ned huvudet och köra på. För jag vet, tror och hoppas att det en dag kommer att vända.

/Peter

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagarna går med vindens fart och hösten närmar sig med stormsteg. Vädret varierar mellan sol och 25 grader varmt till regn, blåst och kalla kvällar. Jag har alltid tyckt att alla årstider har sin charm, men hösten är väl den årstid som jag gärna se...

Nu är man igång på allvar med arbetet och det börjar att märkas lite smått att sommaren är på väg mot sitt slut. Det blir mörkare allt tidigare och när inte solen skiner så kan det kännas lite kyligt ute. Jag tycker att dagarna går fortare och fort...

Idag har Per namnsdag och det är Philips namnsdag då han heter Per Kjell Philip. Per heter han efter morfar och Kjell efter farfar. Nu brukar vi inte fira namnsdagar mer än att man försöker att komma ihåg att säga grattis så det ska jag göra när ...

Att man kan bli fysiskt trött av något som är psykiskt jobbigt tycker jag är märkligt. Men tydligen är det så vi människor fungerar. Två mornar i rad har jag inte vaknat av larmet på mobilen. Istället för att som alltid vakna kl 6 för att hinna m...

Efter den här helgen så står det helt klart att mitt liv kommer att ta en ny vändning. Som jag i mina senaste inlägg har beskrivit så har en vän till mig alkoholproblem och för vilken gång i ordningen jag nu blivit lurad och besviken, det vet jag i...