Det blir längre och längre avbrott mellan mina inlägg och ska jag vara alldeles ärlig så slutar jag nog snart att skriva.

Jag har skrivit för att jag gärna velat kunna bevara de olika känslostadier som jag gått och går igenom efter Catherines död, men det är väl egentligen alldeles för privat för att lägga ut på en offentlig blogg.

Lite har min tanke varit att óm Sandra och carro läst min blogg så kanske dom skulle vilja ta upp kontakten med mig och Philip igen, men det har inte blivit så och det kommer nog inte att bli så.

Igår så hade Philip skolavslutning och nu har han avverkat 9 år i grundskolan vilket för mig är helt ofattbart. Tiden har gått så enormt fort.

Dom höll skolavslutningen i GA-kyrkan och det var svårt att hålla tårarna borta när jag tänkte på hur stolt Catherine hade varit om hon hade kunnat vara med.

Vid såna här tillfällen så är det mycket, mycket jobbigt både för mig och Philip.

Då blir saknaden så fruktansvärt påtaglig. Tankarna far runt i huvudet och jag minns speciellt Philips första år i skolan. Varje dag så mötte Catherine upp honom när han slutat och då ville han gå hem och mysa med mamsen. Dom kunde ligga på sängen och kramas eller så baka dom nåt gott. Catherine spelade fotboll och nintendo med honom. Ja, hon ägnade så otroligt mycket tid med honom och hon sa att hon var världens lyckligaste mamma som hade möjligheten att få vara så mycket med sin son.

Jag vet att Philip saknar henne så enormt men jag kan nog aldrig förstå hur mycket Catherine betydde för honom.

Vad jag än gör och vad jag än gjort så kan jag aldrig på något sätt lindra den smärtan och den saknaden och det känns väldigt frustrerande.

Inga barn ska behöva mista någon sina föräldrar annat än av att dom går bort av ålderdom.

/Peter

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagarna går med vindens fart och hösten närmar sig med stormsteg. Vädret varierar mellan sol och 25 grader varmt till regn, blåst och kalla kvällar. Jag har alltid tyckt att alla årstider har sin charm, men hösten är väl den årstid som jag gärna se...

Sommaren går mot sitt slut och det kommer inte vara en sommar som jag kommer att kunna titta tillbaka på och säga att det var en av mina bästa. Tvärtom så kanske det har varit den absolut svåraste sommaren att ta sig igenom. Jag vet att det blir ...

Nu är man igång på allvar med arbetet och det börjar att märkas lite smått att sommaren är på väg mot sitt slut. Det blir mörkare allt tidigare och när inte solen skiner så kan det kännas lite kyligt ute. Jag tycker att dagarna går fortare och fort...

Idag har Per namnsdag och det är Philips namnsdag då han heter Per Kjell Philip. Per heter han efter morfar och Kjell efter farfar. Nu brukar vi inte fira namnsdagar mer än att man försöker att komma ihåg att säga grattis så det ska jag göra när ...

Att man kan bli fysiskt trött av något som är psykiskt jobbigt tycker jag är märkligt. Men tydligen är det så vi människor fungerar. Två mornar i rad har jag inte vaknat av larmet på mobilen. Istället för att som alltid vakna kl 6 för att hinna m...