Fredag och snart helg. Idag är det väldigt mycket att göra på jobbet men det känns bara roligt. Jag lär mig nya saker hela tiden och det gör att man somnar ovaggad varje kväll.

Philip ska till Gnarp idag och Lana ända till söndag så jag ska iväg och köpa lite mat och dryck till honom på lunchen.

Jag skjutsar ner honom och hans kompisar efter jobbet ikväll och sen hoppas jag att någon annan förälder kan hämta dom på söndag.

Jag hade tänkt fiska Sundsjöfiskarnas första deltävling i pimpel då om det inte blir alltför kallt. Idag är det nästan minus femton grader fast det blåser inte så mycket.

Men vi får se. Om det det är som det brukar vara så är det nog jag som får hämta grabbarna därnere också.

Ev så kan det bli en liten virre ikväll framför tv:n och med lite tur så kanske man får lite sällskap.

Fortfarande inget nytt då det gäller Sandra och Carro men både jag och Philip saknar dom enormt mycket.

Catherine ger mig tecken varje dag på att hennes ande vakar över oss och det känns tryggt. Du saknas oss, hjärtat.

/Peter

-10 sol och en hel del vind.

Jobbar för fullt och ska snart ringa Philip som är hemma från skolan idag pga förkylning.

Ikväll ska jag tillverka lite krok och förbereda pimpelgrejerna till på söndag då Sundsjöfiskarna har sin första seriepimpeltävling för den här vintern. Vi får väl se vad Kung Bore har för planer med vädret så att det inte blir för kallt.

Känns som en sån här mellandag det här och inget speciellt är planerat för kvällen.

Jag måste bara komma på vad jag ska göra för mat till mig och Philip. Detta är ett dilemma måste jag säga. Att komma på vad man ska göra för mat varje dag är inte det lättaste.

/Peter

Jag ska nu återta mitt bloggande från ifjol. Mycket har hänt under det senaste året. En del bra saker och en del mindre bra saker men jag ska försöka mig på att sammanfatta det hela så gott jag kan.

Till slut så fick jag och Philip tag på en lägenhet i Sundsvall och efter mycket om och men så blev huset sålt.

Philip fick sluta spela ishockey i februari pga alla sina förkylningar som till slut ledde till vätska i lungorna. Han hoppas ändå att snart komma igång med hockeyn igen men vi får väl se. Det viktigaste är ju att han får vara frisk.

Idag spelar han innebandy och tycker att det är jätteroligt.

Min älskade syster, Maria, råkade ut för en stroke förra vintern vilket har gjort att hon och hennes familj fått kämpa utav bara den för att få vardagen att fungera. Hon går fortfarande på rehabillitering men sakta men säkert så blir hon lite bättre dag för dag även om hon har en bra bit kvar till att vara fullt återställd.

Men hon visar upp en enastående kämpaglöd som gör att jag vet att hon snart är helt återställd.

Efter att jag sökt över 50 jobb så har det nu löst sig på bästa sätt.

Jag började med att få anställning som telefonsäljare på Wecall i Sundsvall men efter bara drygt en månad där så blev jag erbjuden ett annat arbete på ett företag som heter Top Trading där jag numera arbetar som säljare av lastmaskiner. Ett för mig helt nytt område men som jag känner en stor hunger för att lära mig så fort som möjligt.

Det som har varit det tuffaste under den här tiden är att mina barn, Sandra och Caroline helt har brutit kontakten med mig och Philip sedan vi flyttade till Sundsvall. Jag har aldrig fått något svar på vad jag gjort för fel, för det måste jag ju helt tydligt gjort, men det sorgligaste i det hela är att Philip inte bara förlorat sin mamma utan även sina två systrar, Sandra och Caroline.

Jag kan också nämna att vi var tvungna att placera ut våra 3 golden retrievers till snälla människor innan vi flyttade till Sundsvall så helt klart har det varit en jävligt tuff tid.

Nu har det gått mer än ett år sedan Catherine gick bort men jag tänker på henne varje dag och Philip och jag pratar om henne nästan varje kväll innan vi somnar.

Det man lärt sig är att man klarar mer än vad man någonsin tror och även fast man känner en fruktansvärd saknad och tomhet så lär man sig att leva tack vare de fina minnen man alltid kommer att ha kvar. Jag älskar dig Catherine och det kommer jag att göra i tidernas evighet. Din plats i mitt hjärta kan ingen någonsin ta.

Livet går vidare som sagt var och förhoppningsvis så kan man kanske återigen bli lycklig. Den som lever får se.

Jag kommer även att skriva lite om mitt tävlande inom fisket framöver.

Jag kan väl berätta att metesäsongen nu är slut och efter en summering av den så kan nämnas att jag vann 6 tävlingar i sommar där höjdpunkten var att både jag och Philip vann Selångeråmetet i år.

Min första pimpeltävling för den här säsongen deltog jag i Söndags på Björköfjärden och även om jag hade nästan 15 kg abborre så räckte det inte längre än till en 13:e plats. Konkurrensen var stenhård och jag insåg återigen att just det speciella fiske som är på Björköfjärden är ett fiske som jag måste träna mer på. Annars känns det bra att börja blogga igen så jag säger- på återseende