Jag ska nu återta mitt bloggande från ifjol. Mycket har hänt under det senaste året. En del bra saker och en del mindre bra saker men jag ska försöka mig på att sammanfatta det hela så gott jag kan.

Till slut så fick jag och Philip tag på en lägenhet i Sundsvall och efter mycket om och men så blev huset sålt.

Philip fick sluta spela ishockey i februari pga alla sina förkylningar som till slut ledde till vätska i lungorna. Han hoppas ändå att snart komma igång med hockeyn igen men vi får väl se. Det viktigaste är ju att han får vara frisk.

Idag spelar han innebandy och tycker att det är jätteroligt.

Min älskade syster, Maria, råkade ut för en stroke förra vintern vilket har gjort att hon och hennes familj fått kämpa utav bara den för att få vardagen att fungera. Hon går fortfarande på rehabillitering men sakta men säkert så blir hon lite bättre dag för dag även om hon har en bra bit kvar till att vara fullt återställd.

Men hon visar upp en enastående kämpaglöd som gör att jag vet att hon snart är helt återställd.

Efter att jag sökt över 50 jobb så har det nu löst sig på bästa sätt.

Jag började med att få anställning som telefonsäljare på Wecall i Sundsvall men efter bara drygt en månad där så blev jag erbjuden ett annat arbete på ett företag som heter Top Trading där jag numera arbetar som säljare av lastmaskiner. Ett för mig helt nytt område men som jag känner en stor hunger för att lära mig så fort som möjligt.

Det som har varit det tuffaste under den här tiden är att mina barn, Sandra och Caroline helt har brutit kontakten med mig och Philip sedan vi flyttade till Sundsvall. Jag har aldrig fått något svar på vad jag gjort för fel, för det måste jag ju helt tydligt gjort, men det sorgligaste i det hela är att Philip inte bara förlorat sin mamma utan även sina två systrar, Sandra och Caroline.

Jag kan också nämna att vi var tvungna att placera ut våra 3 golden retrievers till snälla människor innan vi flyttade till Sundsvall så helt klart har det varit en jävligt tuff tid.

Nu har det gått mer än ett år sedan Catherine gick bort men jag tänker på henne varje dag och Philip och jag pratar om henne nästan varje kväll innan vi somnar.

Det man lärt sig är att man klarar mer än vad man någonsin tror och även fast man känner en fruktansvärd saknad och tomhet så lär man sig att leva tack vare de fina minnen man alltid kommer att ha kvar. Jag älskar dig Catherine och det kommer jag att göra i tidernas evighet. Din plats i mitt hjärta kan ingen någonsin ta.

Livet går vidare som sagt var och förhoppningsvis så kan man kanske återigen bli lycklig. Den som lever får se.

Jag kommer även att skriva lite om mitt tävlande inom fisket framöver.

Jag kan väl berätta att metesäsongen nu är slut och efter en summering av den så kan nämnas att jag vann 6 tävlingar i sommar där höjdpunkten var att både jag och Philip vann Selångeråmetet i år.

Min första pimpeltävling för den här säsongen deltog jag i Söndags på Björköfjärden och även om jag hade nästan 15 kg abborre så räckte det inte längre än till en 13:e plats. Konkurrensen var stenhård och jag insåg återigen att just det speciella fiske som är på Björköfjärden är ett fiske som jag måste träna mer på. Annars känns det bra att börja blogga igen så jag säger- på återseende

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagarna går med vindens fart och hösten närmar sig med stormsteg. Vädret varierar mellan sol och 25 grader varmt till regn, blåst och kalla kvällar. Jag har alltid tyckt att alla årstider har sin charm, men hösten är väl den årstid som jag gärna se...

Sommaren går mot sitt slut och det kommer inte vara en sommar som jag kommer att kunna titta tillbaka på och säga att det var en av mina bästa. Tvärtom så kanske det har varit den absolut svåraste sommaren att ta sig igenom. Jag vet att det blir ...

Nu är man igång på allvar med arbetet och det börjar att märkas lite smått att sommaren är på väg mot sitt slut. Det blir mörkare allt tidigare och när inte solen skiner så kan det kännas lite kyligt ute. Jag tycker att dagarna går fortare och fort...

Idag har Per namnsdag och det är Philips namnsdag då han heter Per Kjell Philip. Per heter han efter morfar och Kjell efter farfar. Nu brukar vi inte fira namnsdagar mer än att man försöker att komma ihåg att säga grattis så det ska jag göra när ...

Att man kan bli fysiskt trött av något som är psykiskt jobbigt tycker jag är märkligt. Men tydligen är det så vi människor fungerar. Två mornar i rad har jag inte vaknat av larmet på mobilen. Istället för att som alltid vakna kl 6 för att hinna m...