Ja, dagarna går konstigt nog och man överlever fast man inte tror att man ska göra det.

Mycket tack vare alla minnen man har av Catherine. Samtidigt som man blir glad då man tänker på saker som vi gjort tillsammans så uppkommer en smärta som är obeskrivlig när man inser att man aldrig mer kommer att få uppleva dessa saker eller nya saker tillsammans.

Du, Catherine är den enda människa som fått mig att känna mig älskad precis som jag är. Att veta att man aldrig mer kommer att känna den kärlek som du och jag kände för varandra det är väldigt skrämmande. Samtidigt vet jag att mina barn älskar mig mest av allt men det är en annan kärlek fast kanske den viktigaste.

Jag måste berätta en sak som kanske är ganska typisk för hur barn tänker ibland. Jag och Philip var på väg hem från stan när han plötsligt säger: - Pappa, kan du göra julmat? jag svarade att jag kan inte laga det som mamma lagade men jag ska göra så gott jag kan.- Ja,du har ju lyckats ganska bra hittills med den vanliga matlagningen så det blir nog bra. Sedan satt vi tyst en bra stund och tänkte nog båda två vad fruktansvärt konstigt det kommer att bli med en jul utan Catherine.

Det är just det. Hur ska man kunna få julkänsla igen, hur ska man överhuvudtaget kunna känna någon som helst glädje över högtider mer.

Många säger att det blir bättre med tiden men just på jul, påsk och midsommar då vete fan hur det någonsin skall kunna kännas bra.

Ja, nu har jag väl fått alla som läser den här bloggen att känna sig nedstämd men som jag säger varje dag till barnen; vi måste fokusera framåt och på de positiva saker som ändock finns.

Philip fick i går veta att att han gått vidare i TV-pucksuttagningen och det var ju väldigt roligt.

Caroline har ev ett arbete på g och jag tycker hon verkar lite lite gladare nu.

Idag så ska jag ordna massa saker på Försäkringskassan samt träffa syrran och farsan för att diskutera en del framtida saker. 

Ikväll blir det en långpromenad med hundarna och jag ska även sätta mig ned och försöka göra lite krokar.

Jag har aldrig varit ensam förrut i hela mitt liv så det gäller att träna på det för ensamheten är det som är absolut jobbigast. Men det som inte dödar det härdar så det gäller att försöka hitta på saker att göra.

Hjärtat, älskar dig/Peter

 

Annika

4 november 2009 09:47

*hittar hit av en slump*

Ser att du bor nästgårds...

Vet inte riktigt vad jag skall skriva för att inte verka patetisk efter er stora förlust.
Men jag ville bara säga att jag var här och läste och önskar dig och din familj allt gott.

http://acka.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagarna går med vindens fart och hösten närmar sig med stormsteg. Vädret varierar mellan sol och 25 grader varmt till regn, blåst och kalla kvällar. Jag har alltid tyckt att alla årstider har sin charm, men hösten är väl den årstid som jag gärna se...

Sommaren går mot sitt slut och det kommer inte vara en sommar som jag kommer att kunna titta tillbaka på och säga att det var en av mina bästa. Tvärtom så kanske det har varit den absolut svåraste sommaren att ta sig igenom. Jag vet att det blir ...

Nu är man igång på allvar med arbetet och det börjar att märkas lite smått att sommaren är på väg mot sitt slut. Det blir mörkare allt tidigare och när inte solen skiner så kan det kännas lite kyligt ute. Jag tycker att dagarna går fortare och fort...

Idag har Per namnsdag och det är Philips namnsdag då han heter Per Kjell Philip. Per heter han efter morfar och Kjell efter farfar. Nu brukar vi inte fira namnsdagar mer än att man försöker att komma ihåg att säga grattis så det ska jag göra när ...

Att man kan bli fysiskt trött av något som är psykiskt jobbigt tycker jag är märkligt. Men tydligen är det så vi människor fungerar. Två mornar i rad har jag inte vaknat av larmet på mobilen. Istället för att som alltid vakna kl 6 för att hinna m...