Ja, dagarna går konstigt nog och man överlever fast man inte tror att man ska göra det.

Mycket tack vare alla minnen man har av Catherine. Samtidigt som man blir glad då man tänker på saker som vi gjort tillsammans så uppkommer en smärta som är obeskrivlig när man inser att man aldrig mer kommer att få uppleva dessa saker eller nya saker tillsammans.

Du, Catherine är den enda människa som fått mig att känna mig älskad precis som jag är. Att veta att man aldrig mer kommer att känna den kärlek som du och jag kände för varandra det är väldigt skrämmande. Samtidigt vet jag att mina barn älskar mig mest av allt men det är en annan kärlek fast kanske den viktigaste.

Jag måste berätta en sak som kanske är ganska typisk för hur barn tänker ibland. Jag och Philip var på väg hem från stan när han plötsligt säger: - Pappa, kan du göra julmat? jag svarade att jag kan inte laga det som mamma lagade men jag ska göra så gott jag kan.- Ja,du har ju lyckats ganska bra hittills med den vanliga matlagningen så det blir nog bra. Sedan satt vi tyst en bra stund och tänkte nog båda två vad fruktansvärt konstigt det kommer att bli med en jul utan Catherine.

Det är just det. Hur ska man kunna få julkänsla igen, hur ska man överhuvudtaget kunna känna någon som helst glädje över högtider mer.

Många säger att det blir bättre med tiden men just på jul, påsk och midsommar då vete fan hur det någonsin skall kunna kännas bra.

Ja, nu har jag väl fått alla som läser den här bloggen att känna sig nedstämd men som jag säger varje dag till barnen; vi måste fokusera framåt och på de positiva saker som ändock finns.

Philip fick i går veta att att han gått vidare i TV-pucksuttagningen och det var ju väldigt roligt.

Caroline har ev ett arbete på g och jag tycker hon verkar lite lite gladare nu.

Idag så ska jag ordna massa saker på Försäkringskassan samt träffa syrran och farsan för att diskutera en del framtida saker. 

Ikväll blir det en långpromenad med hundarna och jag ska även sätta mig ned och försöka göra lite krokar.

Jag har aldrig varit ensam förrut i hela mitt liv så det gäller att träna på det för ensamheten är det som är absolut jobbigast. Men det som inte dödar det härdar så det gäller att försöka hitta på saker att göra.

Hjärtat, älskar dig/Peter