Ja, denna dag har varit besynnerlig. Min älskade dotter, Caroline fyller 19 år och för första gången i både hennes och i mitt liv så har vi firat en födelsedag utan våran älskade Catherine.

Dagen började med att jag gick upp och gjorde iordning en liten tårta som jag satte 19 ljus i. Sedan tog jag den, ett glas dricka och presenten med mig och gick ned till Carolines rum och sjöng "vad är det för en dag...".

Philip sov hos mormor och morfar så det var bara jag och Caroline hemma.

Jag fick vända två gånger i trappen för att samla mig tillräckligt för att gå in till henne.

Plötsligt kändes det som om Catherine var med mig och vi sjöng tillsammans när gick in till Caroline .

Otroligt märklig känsla.

Jag tror att Carro också kände av Catherines närvaro en stund.

På kvällen har i tur och ordning, Sandra och Jonas hälsat på och uppvaktat, senare kom farsan och Christina, Mia, Johan och Oscar.

Jag hade försökt att göra precis som Catherine gjorde när hon levde med dukning, tända ljus osv så att det skulle kännas så normalt som möjligt.

Mormor och morfar hade sponsrat smörgåstårtan, Christina hade bakat rulltårta och jag hade bidragit med negerbollarna.

Det blev nog en rätt så bra födelsedag för Carro ändå. Men saknaden av dig, hjärtat, den är obeskrivlig.

Jag älskar dig. Din Peter